-

Asteroidea kommer från grekiskan och betyder ungefär stjärnsort, och innefattar klassen sjöstjärnor. Det är en av havets bäst kända grupp, på grund av sin klassiska form och vida utbredning. Runt den svenska kusten finns ca 25 rapporterade arter, där ett flertal bara hittas på djupt vatten. De allra flesta sjöstjärnor är platta, bottenlevande tagghudingar som visar den tydligt distinkta femtaliga symmetrin. De flesta arter har fem armar som strålar ut från centralskivan, och här skiljer sjöstjärnorna sig från ormstjärnorna, genom att de är relativt breda vid övergången till centralskivan. Armarna är därför inte tydligt avgränsade från centralskivan, som de är hos en ormstjärna.

Sjöstjärnornas endoskelett består av sammankopplade plattor av kalk, som bildar en mjuk och böjlig ram. Ryggsidan har ett skelett som ofta är försedd med utstickande taggar. Taggarna är ordnade i en krans som kallas paxiller. I huden mellan taggarna finns fina rör eller porer, papulae, som fungerar som hudgälar.

Munöppningen sitter på centralskivans under del, alltså buksidan. Liksom slangfötterna är munnen vänd ner mot underlaget. Slangfötterna har sugskålar och sitter i två eller fyra rader i fåror på armarnas undersida. På centralskivans ovansida sitter en silplatta mellan två av armarna. Denna hjälper troligtvis djuren att orientera sig, och sitter i förbindelse med vattenkanalsystemet. Armarna hos en sjöstjärna innehåller både könsorgan och tarmblindsäckar. De har en stor, säckformad mage, och anus är litet samt sitter mitt på ryggen eller saknas. Könsorganen är förgrenade och sträcker sig långt ut i armarna. I armspetsarna sitter en enkel nerv som slutar i en rödlila fläck. Detta är ett väldigt primitivt öga, med en slags lins.

De allra flesta sjöstjärnor är rovdjur, och blad deras favoritföda hittas musslor, havstulpaner, små maskdjur, och inte minst andra tagghudingar. Musslorna öppnas med hjälp av slangfötterna och deras sugskålar. När musslorna blir tillräckligt utmattade och skalet öppnas något, så kränger sjöstjärnan ut magsäcken och för in den i musslan. Magsäcken producerar magsafter, och nedbrytning och upptag av näringsämnen påbörjas. De har mycket god regenerationsförmåga, där de kan förlora en eller flera armar, och det räcker med en intakt centralskiva för att de ska växa ut igen.

Könsgångarna hos en sjöstjärna mynnar längst in vid armbasen. Härifrån släpper de ut ägg och spermier, och då de flesta tagghudingar är skildkönade så sker endast befruktning när könscellerna släppts ut i vattnet. Tidpunkten för utsläppet regleras av vattentemperaturen, samt kemiska signaler mellan djuren. Hos de flesta arter kläcks pelagiska larver som driver runt som plankton, tills de bottenfäller och utvecklas till små sjöstjärnor.