-

Stammen Echinodermata omfattar marina arter som har en så kallad femtalig symmetri, det vill säga en symmetri som är baserad på fem delar. Skelettet är ett endosklett som består av kalkplattor och på grund av deras radiella symmetri så saknar alla tagghudingar huvud. De har ingen främre eller bakre del, men man kallar ovansidan ryggsida, och där munnen sitter är buksidan. Några av de klasser/grupper som tillhör stammen Echinodermata och som vi kommer ta upp här i bloggen är sjöstjärnor (Asteroidea), havslijor (Crinoidea), sjöborrar (Echinoidea), sjögurkor (Holothurioidea) och ormstjärnor (Ophiuroidea)

Tagghudingar är radiellt symmetriska, som nässeldjur och kammaneter. Deras planktoniska larver är bilateralt symmetriska, och endast de vuxna utvecklar radiell symmetri. Till skillnad från nässeldjur och kammaneter, har tagghudingar som sagt femtalig radiell symmetri. Tagghudingarna har normalt en komplett mag-tarmkanal, en väl utvecklad kroppshåla och en kropp som ursprungligen består av tre cellager. Skelettet är som sagt ett endoskelett, och det sitter inne i vävnaden, snarare än externt som det yttre skelettet hos leddjur. Även om det ibland ser externt ut, som i taggarna hos en sjöborre, så är endoskelettet täckt av ett tunt lager flimmerhårsvävnad. Taggar och spetsiga knölar ger många tagghudingar ett taggigt utseende, och där av namnet Echinodermata, som egentligen betyder ”igelkotts hud”.

Det som är unik för stammen tagghudingar är deras vattenkanalsystem, som är ett slags nätverk av vattenfyllda kanalen och vätskan består till stor del av havsvatten. Slangfötter är muskulösa förlängningar av dessa kanaler, de förlängs när kanalerna är fyllda med vatten, men också ibland genom inverkan av muskulösa säckar, ampuller, som finns inuti kroppen mittemot slangfötterna. Slangfötterna slutar ofta i en sugkopp som används för fästande, förflyttning, och mottagning av kemiska och mekaniska stimuli. I sjöstjärnor och sjöborrar är systemet anslutet till utsidan genom madreporiten, en porös platta på ryggsidan. Förutom att det här systemet styr deras förflyttning, transporterar det också näring och avfallsprodukter samt syre och koldioxid till och från kroppen. Tagghudingar har även ett väldigt speciellt nervsystem, eftersom de inte har något huvud resulterar detta i att de heller inte har någon hjärna. Hos alla tagghudingar går det nervsträngar längs mitten av armarna bredvid vattenkanalerna. De löper sedan samman i en central nervring runt svalget som koordinerar deras rörelser. Tagghudingarnas sinnesorgan är dåligt utvecklade, förutom balansorgan hos några sjögurkor, enkla ögon i spetsen på armarna hos sjöstjärnor och lukt/smakorgan i slangfötterna hos sjöborrar, saknar tagghudingarna i stort sett specialiserade sinnesorgan. De har dock spridda sinnesceller på huden som reagerar på beröring och lukt.

De flesta tagghudingarna är skildkönade och har yttre befruktning, spermier och ägg skickas ut i vattnet och tidpunkten styrs av vattentemperaturen och kemisk stimuli mellan djuren. Hos de allra flesta arter kläcks de befruktade äggen till pelagiska larver som genomgår flera olika larvstadier innan de bottenfäller. Tagghudingarnas larver är ofta mycket karaktäristiska och de har långs utskott samt som sagt en tvåsidig symmetri.